Nu har jag bestämt mig!
Jag skall börja skriva på en bok. Den skall handla om mina tankar och funderingar kring livet, så det lär ju inte bli någon bestseller...
Har tagit en paus mitt i livet och funderar på vad jag skall bli när jag blir stor. Tja, vuxen är jag nog om det räknas att ha passerat 40, samlat på sig man och två barn, men stor det blir jag nog aldrig.
Lika lite som jag visste vid 15 års ålder vet jag idag. Visserligen hade jag mer passion för livet då, men det kan skyllas på ungdomlig naivitet. För jag skulle först plugga och sedan ut och rädda världen. I min framtidsvision såg jag mig själv någonstans i världen, gärna Sydamerika, framgångsrik och med känslan av att göra något nyttigt.
Dock var det en sak som inte fanns med i beräkningen, kärleken! Först var jag bara kär, men sedan växte det till något så starkt att hela världsbilden förändrades. Borta var tankar på socialt ansvar, jag-tankar blev till vi-tankar och det var nog där jag tappade bort vad jag ville bli när jag blev stor. Plötsligt var jag redan stor, tankar på ett liv utan min man fanns inte och finns ännu inte efter drygt 20 år tillsammans.
Det viktiga var inte längre att göra skillnad i världen, utan att göra vårt liv tillsammans så rikt som möjligt. Rikt på känslor, upplevelser, saker, gemenskap. Det som underlättar är givetvis en bra inkomst som möjliggör uppbyggnaden av ett rikt liv tillsammans. Så det blev fokus för våra liv och vi lyckades verkligen.
Där står vi idag. Ändå vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor...
