Negativ stress
Hur mycket stress klarar en person och hur länge...
Själv gick jag med stresspåslag och ett självpåtaget "duktigflickasyndrom" i många år. Allt skulle vara perfekt och det skulle hinnas med så mycket och jag tog på mig huvudansvaret för så många saker. Det var först när jag klappade ihop och världen föll ihop omkring mig som jag började reflektera över vad som var viktigt och vad i livet man kan skala bort. Det tog mig flera år att komma till insikt över mitt beteende och att förändra det till bättre. Men till viss del var det för sent, jag är skadad på så sätt att jag har svårt att få saker och ting gjorda. Blir jag det minsta stressad får hjärnan kortslutning och jag glömmer saker. Jag måste planera, göra saker i god tid. Improvisationer som tidigare var en konstant faktor i mitt liv leder idag ofta till frustration och stress. Det "löjliga" är att jag planerar in luft mellan saker som jag skall göra för att kunna improvisera, dvs jag skapar tid för att kunna fylla den med improvisation. Är det planerat eller improviserat då?
Tillbaka till stress... Utmattningssyndrom kommer efter långvarig negativ stress. Men hur länge och mycket stress man klarar är individuellt. Det som är klarlagt är iallafall att stressen är farlig för hjärnan. Det som hjälper förutom träning och planering, är att ha ett lugn på en front i livet. För mig är det viktigt att ha det lugnt hemma, vilket jag är lyckligt lottad att ha. Därför påverkas jag också extra mycket när personer omkring mig har det extremt stressigt. Funderar mycket på hur jag kan stötta, underlätta och vara klippan i vardagen för den personen? Även om jag gått igenom det själv blir man ju inte expert på bra lösningar. Det som funkade för mig, behöver inte alls funka för någon annan. Åh, jag vill så gärna kunna hjälpa, men jag vet inte hur. Det är så frustrerande...
