Får man må så här bra?
Åh, egentligen har jag inget att skriva om, eller det har jag visst det, men vet inte var jag skall börja. Den senaste tiden har jag mått så bra att hela kroppen utstrålar ett lugn samtidigt som det pirrar under skinnet och jag har svårt att sitta still.
Den här fantastiska man som vill dela sin vardag med mig, får mig att utmana mig själv och mina later, han uppskattar mina små egenheter och han puttar mig lite lätt i rätt riktning att ta tag i saker som blivit liggandes. Samtidigt så utstrålar han sån kärlek och lugn att jag skulle kunna ta ner månen för honom om han så ville. Det är precis så man behåller en Mariposa azul...
För kärlek är att lyfta varandra samtidigt som man vill dela tillvaron med varandra.
Att vara ifrån min älskade är jobbigt för själen, samtidigt som det får mig att känna ännu mer kärlek på grund av den längtan som frånvaron framkallar. Det spelar ingen roll att vi pratar med varandra, jag vill känna energin mellan oss. Energin som känns när vi är i samma rum, ögonkast oss emellan eller när jag rör vid hans axel när jag går förbi. Åh, vad jag längtar!
Så ja, jag är lycklig mitt i all längtan för det är kärlek jag ger och tar emot. Så faktiskt, man får må så här bra, men man gör det bara när det är riktig kärlek.
