Mina tankar

Isn't It Romantic

29 Nov 2018

Tänk vad alla dessa kärleksromaner som lästes i tonåren har ställt till det...

Länge gick jag och trodde att livet skulle bli en dans på rosor, ack vilket uppvaknande man fick, hahaha...

Men fortfarande kan jag inte låta bli att dagdrömma om att livet skall vända precis som det gör för huvudpersonen i alla Romcoms som man sett...När hon är som mest nere och ledsen, så kommer HAN och lyfter bort alla bördor och de lever lyckliga resten av livet... Blääää

Tänkte på det när jag vaknade alltför tidigt i morse av att jag drömde att jag fick ett sms som ställde allt till rätta och jag blev lycklig igen. Men... Inget sms och morgonen var lika tom och tråkig som vanligt.

Kan vara en trailer för en kommande film som lurade min hjärna, Isn't It Romantic, med Rebel Wilson. Hon vaknar upp och allt är som i en Romcom, men blir hon lyckligare av det??

Känns fortfarande tomt och tråkigt...

Tvåsamhet...

28 Nov 2018

Vad är det som gör att vi höjer tvåsamheten till skyarna?

Vad är det som gör att vi blir blinda för andra när vi tror att vi hittat tvåsamheten?

Kan man känna kärlek för flera på samma gång?

Satt på en tjejmiddag för några år sen när ämnet kom upp. En av oss kunde tänka sig ett öppet förhållande, en annan kunde överse med sin mans ständiga snedsprång. Jag blev beklämd och tyckte att tjejerna förtjänade att bli tillräckligt älskade och vara den enda i sin partners liv.

Idag vet jag inte, kanske jag var naiv i min tro att de flesta kände som jag för sin partner. Alla kanske inte får uppleva den otroliga känslan av samhörighet/kärlek med en annan person. Tror att många går in med inställningen att han duger/kan formas/är en bra person och nöjer sig med det.

Hade en väninna som sa, när hon träffade sin blivande man; jag ger det 10 år, men sen tror jag att det tar slut... de är fortfarande 19 år senare tillsammans. Dock undrar jag ibland om hon verkligen älskar honom, eller om det bara är bekvämt pga barn, hus och familj...

Jag är glad att jag fick uppleva den kärleken och tvåsamheten, vilken gjorde mig blind för andra, i så många år. Samtidigt kan jag känna mig lite handikappad pga det, är mina känslor upptagna så har ingen annan chans att komma mig nära, trots att jag egentligen vill.

Så jag skulle bli glad om jag kunde öppna mina ögon och känna kärlek för flera samtidigt, livet skulle bli så mycket enklare då...

När man kan för mycket...

27 Nov 2018

Det är inte lätt att vara neutral när man har för mycket kunskap inom ett ämne...

En nära vän skall imorgon få ett jobbigt besked av läkare och i och med min kunskap i ämnet förstår jag att hen inte kommer att må bra efter det beskedet. När läkare säger till en patient att ta med anhörig är beskedet inte positivt.

Min uppgift är att vara ett stöd, en axel att gråta mot, försöka få min vän att se de små ljusglimtar som finns i livet, att få min vän att fokusera på sig själv och hens välmående. Jag kommer alltid att finnas där om så bara vara någon som kan fixa praktiska saker...

Idag kom mitt arbete lite väl nära min personliga sfär...

Aldrig mer satsa mitt hjärta...

24 Nov 2018

Två gånger har jag satsat mitt hjärta under 30 år, en gång vann jag ett långt förhållande, men andra gången förlorade jag innan vi ens kommit någon vart...

Det gör ont och är tomt, men kommer snart att bli bättre... behöver bara fylla dagarna och inte tänka...radera och radera...

Jag som vill ha ett lugnt och harmoniska liv kommer aldrig att satsa mitt hjärta igen, det är inte värt det.

Hur vill jag ha det när jag dör...

23 Nov 2018

Oväntat att ett möte om döden kan ge sådan energi. Men det beror givetvis på sällskapet, vi tjejer har gjort så mycket tillsammans så det var bara naturligt att diskutera den här biten tillsammans också...

Döden skall vi alla möta, men jag har så mycket att leva för så den får gärna ta en lång omväg innan vi råkar varandra.

En parentes i livet...

22 Nov 2018

De senaste veckorna får vara en lärofylld parentes i mitt liv. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och sätta saker i rätt perspektiv. Bara för att det känns rätt innebär inte att det är rätt...

Jag kommer att fortsätta att omge mig med människor som ger energi och i min tur ge min kärlek till personer som uppskattar den. Mina underbara vänner, som funnits där så länge och som jag vet alltid finns om jag räcker ut en hand och behöver stöd.

Att som jag arbeta med något där döden är ständigt närvarande, ger mig en tacksamhet att få uppleva så mycket i mitt liv, möta fantastiska människor och ha möjligheten att göra skillnad här i livet.

Visserligen känns det som att jag går på tunn is just nu, men i grund och botten är jag bara "Fabulous"

November blev just så mycket gråare...

22 Nov 2018

Vaknade med en tomhetskänsla...Det kommer inte att bli lätt att stoppa det här i en box och gå vidare...

Men han vill ju inte ha mig! Varför ska jag då slösa känslor på honom? Nej, jag räddar mitt hjärta! Begrav känslorna. Sätt på stenansikte, le, låt ingen se hur ont det gör.

Önskar att jag aldrig träffat honom, då hade jag varit lyckligt ovetande...

Jag har iallafall blivit övertygad att hädanefter hellre lyssna på mina principer än på mina känslor. Ingen ska få mig att känna så här igen.

Idag skall jag stoppa alla känslor i en box och försluta med allt jag har. Inget får sippra ut.

November känns så mycket gråare idag...

Idag fanns det inget VI, bara du och jag...

21 Nov 2018

Idag tog jag den "enkla" vägen och räddade det lilla jag har kvar av mitt hjärta. Kommer att dröja innan jag öppnar upp mig så igen. Hädanefter blir det enkla trevliga beta-killar. Då finns det ingen risk att få hjärtat krossat...

Samtidigt vill jag inte ha det ogjort, det visade att jag kan känna igen. Att bli sådär otroligt förälskad att man tappar fotfästet, känna lycka när man vaknar och se fram emot varje minut på dagen, att inte kunna sluta le.

När sedan känslorna inte är lika starka från motsatta sidan skapas en obalans som är svår att överse med. Men det jag bär med mig är att vara sann mot mina känslor. Kompromissa inte med ditt hjärta och dina känslor. Var sann mot dig själv. Gå innan du är totalt tillintetgjord...

Uppbrott kan göras på både bra och dåliga sätt, dagens var ett av de sämre. Eller bättre... Jag hade bara önskat att personen inte försökt linda in det, utan bara sagt rakt ut att han inte känner som jag! Istället blev det jag som tog beslutet att, nej, det här ställer jag inte upp på. Kan inte göra avkall på vad jag känner.

Så skall du göra slut - var ärlig både mot dig själv och andra!

Idag fanns inget VI, bara du och jag...

Det är utmanande - att satsa sitt hjärta...

12 Nov 2018

Varför välja den enkla tråkiga vägen när den svåra är mer utmanande och innebär en större risk att förlora och stå med ett brustet hjärta...

Svaret är nog att den svåra får mig att tänka själv, utmanar mig att vara mitt bästa jag, den vägen innebär att jag lär känna mig själv på ett sätt som inte skulle vara möjligt om den enkla vägen väljs.

Brister hjärtat så gör det... det är bara att klappa ihop och sen samla ihop sig igen...lätt att säga, men oh så ont det gör. Varför kan jag då inte låta bli att satsa...

På tal om äventyr

17 Jul 2018

Wow, midsommar och en vecka framåt blev en fantastisk upplevelse på en båt i Splits skärgård. Nya vänner, underbar natur, fantastiska upplevelser och så sköna skratt...

Ut på äventyr

20 Jun 2018

Åh, min lilla skorpa...

Idag känns det i mammahjärtat - min lilla tös skall ut i världen utan föräldrar och skyddsnät. Svårt att släppa taget vid hejdåkramen i morse. - Mamma, du kan väl följa med! Tänk om jag inte får några vänner? Plötsligt var hon liten igen och tankarna gick 10 år tillbaka när hon stod i skidskolan och vägrade släppa mamma. Enda sättet att få henne att testa skolan var att själv finnas inom synhåll i 5 dagar...

Men den här gången står hon där själv och hon kommer att växa som person och bli så stolt över sig själv när hon kommer hem efter 3 veckor på egen hand.

Men jag kommer att sakna henne så mycket!

Trip down memory lane

19 Jun 2018

Sexton år och kommer hem efter träningen. Radion står som vanligt på i köket och maten står på bordet. Neeej, jag åker på att diska..När jag står där med blöta händer kommer dåtidens P3 Live på radion och plötsligt kan jag inte stå still. En skön basgång, en sångares specifika röst och sång som direkt slår an en sträng hos mig och jag börjar dansa o dansa, diskvattnet flyger och plötsligt är det roligt att ha kökstjänst...Psycho Killer...

Mitt första minne av Talking Heads och deras legendariska Stop making sense. Mina klara 80-tals favoriter. Det går inte att vara neutral gällande deras musik! Antingen så hatar man dem eller som jag - fullständigt älskar dem!!

Att våga...

18 Jun 2018

Friskt vågat - hälften vunnet!!

Ibland räcker en mening för att man skall känna ett sådant underbart lugn...

"eller så ställer vi inte 1000 frågor utan har en trevlig vecka"

Man skall inte överanalysera allt - sluta tänk och bara njut!

Lyssna på din kropp

18 Jun 2018

Vår kropp är så finurlig, den talar om för dig exakt hur du mår. Det gäller bara för dig att lyssna! Om du under lång tid inte lyssnar till din kropp säger den till ordentligt och då är den svår att läka...

Idag lyssnar jag, tar det på allvar, stressar inte så mycket längre och det som är viktigast - ger kroppen chans till återhämtning. Jag gör saker som är givande, roliga, stimulerande och som gör mig glad. Att få andas och bara njuta av livet. Då mår jag bra!

Fredag...

15 Jun 2018

En inre ro sprider sig i kroppen, inte bara för att det är fredag och det är underbart väder idag igen.

I går tog min "lille" son studenten och jag är så stolt över honom. Trots att han är sååå skoltrött, så tuggar han sig igenom den sista tiden. Nu får han vila lite innan han sätter igång på nytt...

Ibland funderar jag på om man tar igen på sina barn det man själv inte fick när man var ung. När jag tog studenten var det ingen Porsche cab som hämtade mig. Hela våningen var inte rikligt dekorerad, som värsta Halloween och det var bara de allra närmast "sörjande" som kom på studentmottagningen.Igår blev han så firad av stora delar släkt och vänner - jag tror inte han tänkte så mycket på det... det är så naturligt för honom att få det bästa som föräldrarna kan ge honom och han vet att vi alltid vill honom väl.